Fotbollen, sporten som väcker så mycket passion och drömmar hos unga, har en komplex inverkan på deras mentala hälsa. Den kan vara en fantastisk källa till glädje, gemenskap och personlig utveckling, men också en arena för press, stress och ibland psykisk ohälsa. Som någon som levt och andats fotboll i decennier, både som spelare och ledare, har jag sett båda sidor av myntet. Att förstå denna dynamik är avgörande för att vi ska kunna skapa en miljö där unga spelare inte bara utvecklas som fotbollsspelare, utan också som välmående individer.

Fotbollens potential: En källa till glädje, utveckling och gemenskap

När fotbollen är som bäst erbjuder den en unik plattform för unga att växa. Det handlar om så mycket mer än att bara sparka boll. Det är en skola i livet där man lär sig om samarbete, disciplin, att hantera med- och motgångar, och inte minst, att bygga starka band med lagkamrater. Forskning, bland annat från Finlands Svenska Idrott, lyfter fram hur idrottsdeltagande kan stärka självkännedomen, etablera goda rutiner och öka känslan av tillhörighet och meningsfullhet. Dessa positiva effekter kan bidra till att bygga upp en viktig resiliens hos unga. Långtidsstudier, som den uppmärksammade från Ohio State University, pekar till och med på att ett kontinuerligt och positivt deltagande i organiserad idrott under barndomen kan kopplas till färre symptom på ångest och depression i vuxen ålder (MQ Mental Health). Kärnan i detta är ofta den där genuina, inre motivationen och glädjen som får unga att komma till träningen med ett leende, något som forskning från bland annat Skånes Fotbollförbund tydligt understryker som avgörande för att behålla unga inom sporten. Denna känsla av samhörighet kan ytterligare förstärkas genom gemensamma symboler och aktiviteter. Att exempelvis designa egna meningsfulla hoodies med tryck för laget kan skapa en starkare vi-känsla och stolthet, vilket positivt bidrar till den övergripande trivseln och därmed det mentala välmåendet.

När spelet blir allvar: Prestationens pris och den mentala belastningen

Samtidigt som fotbollen har en enorm potential, vore det naivt att blunda för de utmaningar som finns, särskilt när ambitionsnivån höjs. Enligt WHO:s definition handlar psykisk hälsa om ett tillstånd av välbefinnande där individen kan förverkliga sina möjligheter, hantera påfrestningar, arbeta produktivt och bidra till samhället. Inom idrotten, och inte minst fotbollen, kan det vara en svår balansgång. Det är en miljö som, enligt Idrottsforskning.se, kan upplevas som extrem. Att känna stress inför en avgörande match eller en tillfällig dipp i humöret under en intensiv träningsperiod är ofta normala reaktioner. Men vad händer när dessa känslor blir ihållande och tär på välbefinnandet? Det är då vi måste vara uppmärksamma och agera.

Tyvärr visar statistik att unga spelare inte är förskonade från psykisk ohälsa. En inventering genomförd av Svensk Elitfotboll visade att bland juniorspelare i akademierna uppvisade 23 procent depressionssymptom och 17 procent ångestsymptom. Detta är siffror som manar till eftertanke. Prestationstrycket kan ta sig många uttryck. Jag tänker på berättelser som Otto Elgs, vars passionerade fotbollsdröm förbyttes i prestationsångest när tryggheten i miljön försvann och glädjen ersattes av en känsla av att ständigt behöva bevisa sig (RF-SISU Jämtland-Härjedalen). Att det “inte är roligt längre” eller att man “känner sig otillräcklig” är, enligt tidigare nämnd studie från MQ Mental Health, vanliga anledningar till att unga lämnar idrotten. Särskilt oroande är att de som slutar på grund av negativa upplevelser, som konflikter eller dåligt bemötande, löper större risk för sämre mental hälsa som vuxna. Den press, osäkerhet och medieexponering som ofta diskuteras i samband med professionella spelares välmående (Idrottspsykologi.info) har en tendens att sippra neråt i åldrarna och påverka även de unga.

Att bygga ett starkt försvar: Strategier för att främja psykiskt välmående

Hur kan vi då vända denna utveckling och säkerställa att fotbollen förblir en positiv kraft i unga människors liv? Svaret, som jag ser det, ligger i att medvetet och aktivt bygga en stödjande och trygg miljö. Här spelar ledarskapet en absolut nyckelroll. Forskning från Skånes Fotbollförbund visar att tränare som är lyssnande, peppande, rättvisa och som aktivt arbetar för att bygga tillit skapar förutsättningar för glädje och inre motivation att blomstra. Det handlar om att se hela människan bakom spelartröjan. Ett utmärkt exempel på detta är det arbete som Rasmus Liljeblad, fotbollspsykologisk rådgivare för svenska damlandslaget, gör. Han betonar vikten av att bygga starka relationer inom gruppen och skapa en atmosfär av trygghet där spelarna känner att de kan “prata om precis allt” (Aftonbladet). Denna öppenhet är ovärderlig.

Ansvaret sträcker sig dock bortom den enskilda tränaren. Föreningar och organisationer måste också ta sitt ansvar. Det är glädjande att se initiativ som Svensk Elitfotboll som arbetar med att utveckla centrala policys och utbildningsinsatser för att hantera frågor kring psykisk hälsa. Konkreta program, som det Europas största ungdomsförening Brommapojkarna har implementerat i samarbete med PlayWellMinds, visar på en proaktiv strategi. Där får unga akademispelare tillgång till verktyg och föreläsningar, ofta baserade på metoder som Kognitiv Beteendeterapi (KBT) och Acceptance and Commitment Therapy (ACT), för att hantera stress, bygga självkänsla och utveckla mentala färdigheter. Målet är att, som det beskrivs av aktörer som Pratamera Sport, hjälpa spelare att bygga en personlig “tuffhetsmodell” för att bättre kunna navigera både idrottens och livets utmaningar.

Förebyggande åtgärder och vikten av kunskap

Förebyggande arbete är, som så ofta, A och O. Det handlar om att säkerställa tillräcklig återhämtning – både fysisk och mental – vilket är en bristvara i många unga idrottares scheman. Det handlar om att vi vuxna runt omkring aktivt lyssnar på de ungas berättelser och upplevelser, utan att alltid känna att vi måste ha en färdig lösning. Ibland är det viktigaste att bara finnas där. Att normalisera samtal om psykisk hälsa, att våga prata om ångest, nedstämdhet och press, är ett annat viktigt steg. Att utbilda ledare och tränare så att de känner sig tryggare i att identifiera tidiga tecken på ohälsa och vet vart de kan vända sig för stöd är fundamentalt. Tillgången till idrottspsykologisk kompetens kan vara avgörande. Många minns säkert hur Sven-Göran Eriksson på sin tid tog hjälp av en psykolog för att hjälpa Torbjörn Nilsson hantera mentala blockeringar (SVT Sport), ett då ovanligt men viktigt steg. Kontinuerlig forskning, som den som bedrivs inom ramen för programmet M4HP – Rörelse för hälsa och prestation vid Högskolan i Halmstad, är också oerhört viktig för att vi ständigt ska lära oss mer om hur vi skapar en hållbar balans mellan prestation och hälsa inom idrotten.

Fotbollens själ: Att fostra välmående individer bortom planen

I slutändan, när vi skalar bort allt det yttre, vad är det då fotbollen egentligen handlar om för våra unga? Är det enbart en jakt på nästa talang, nästa proffskontrakt? Eller ser vi det som en arena där vi kan fostra hela, välmående individer som bär med sig positiva erfarenheter och lärdomar genom hela livet? För mig är svaret självklart. Min passion för fotbollen grundar sig i tron på dess förmåga att forma karaktär, bygga gemenskap och skapa glädje. Ansvaret för att förvalta denna potential vilar på oss alla – tränare, ledare, föräldrar, organisationsfolk och även medspelare. Det handlar om att skapa en kultur där det är lika naturligt och accepterat att prata om sina känslor och sitt mående som det är att diskutera nästa matchtaktik eller en teknisk detalj. En fotbollsmiljö som genuint prioriterar trygghet, glädje, utveckling och välbefinnande kommer inte bara att leda till bättre prestationer på sikt, den kommer framför allt att bidra till starkare, mer motståndskraftiga och lyckligare unga människor. Och det, om något, är en investering som ger avkastning långt utanför fotbollsplanens kritade linjer.